PORTIONS OF THE HOLY BIBLE IN SWEDISH

PLEASE WAIT FOR THIS PAGE LOAD


 

DELAR AV DEN HELIGA BIBELN PÅ SVENSKA

 

 

 

(Tredje Moseboken 18) (Leviticus)

 

22. Du skall icke ligga med män, såsom med kvinnor: det är förskräcklig styggelse.

 

 

(Tredje Moseboken 20) (Leviticus)

 

13. Om en man också ligger med män, såsom han ligger med en kvinna, båda av dem har engagerad en förskräcklig styggelse: de skall säkerligen bliva dödade; deras blod skall bliva uppå dem.

 

 

(Tredje Moseboken 26) (Leviticus)

 

18. Och om ni vill icke ännu för allt detta höra och lyda till mig, sedan Jag vill bestraffa eder sju gånger mer för edra synder.

 

19. Och Jag vill bryta stoltheten av eder styrka; och Jag vill göra eder himmel som järn, och eder jord som mässing:

Deut. 28:23

20. Och eder styrka skall bliva använt förgäves: för eder jord skall icke giva henne ökning, inte heller skall träden av jorden giva sina frukter.

Ps. 127:1 · Deut. 11:17

21. Och om ni går motsatt till mig, och vill inte höra och lyda till mig, Jag vill komma med sju gånger mer pest uppå eder allt efter edra synder.

 

 

 

(Psalmen 53)

 

Till huvud Musikanten på Ma’-ha-lath, Mas’-chil, En Psalm av David. 

 

1. Idioten har sagt i sitt hjärta, ingen Gud. Fördärvade är de, och har gjort avskyvärd syndfullhet: Ingen som gör gott.

14:1-7; Rom. 3:10

2. Gud tittade ner ifrån himmelen uppå människornas barn, fär att se om det var någon som förstod, som sökte Gud.

 

3. Varenda en av dem är gående tillbaka: de är helt och hållet bliven orena; ingen som gör gott, nej, inte en

[130:3]

4. Har arbetarna av syndfullheten ingen kännedom? som äter upp mina människor likasom de äter bröd: de har inte kallat på Gud.

 

5. Där var de i stor rädsla, där ingen rädsla var: för Gud har spridit ut benen av honom som slår läger emot dig: du har fått dem att skämmas, för att Gud har hatat dem.

Lev. 26:17

6. Oh att frälsningen av Israel var kommen ut av Zion! Då Gud tar tillbaka fångenskapen av hans människor, Jacob skall glädja sig, och Israel skall bli glad.

 

 

 

(Matteus 7)

 

13. Träd ni in vid den trånga porten; för vid är porten, och vidsträckt är vägen, som leder till förstörelse, och många där bliva som går in där.

 

Luk. 13:24

(Matteus 11)

 

28. Kom till mig, alla ni som arbetar, och är djupt betungade, och Jag vill giva eder vila.

 

29. Tag mitt ok uppå eder, och lären av mig: för Jag är tålig och ödmjuk i hjärta; och ni skall finna vila i edra själar.

 

30. För mitt ok är bekymmerslöst, och min börda är lätt.

 

[1 Joh. 5:3]

(Matteus 24)

 

35. Himmel och jord skall passera bort, men mina ord skall inte passera bort.

Ps. 102:25, 26

36. Men av denna dag och timme vet ingen människa, nej, inte änglarna av himlen, men min Fader endast.

1 Tess. 5:2; 2 Petr. 3:10; Sak. 14:7

37. Men som dagarna av Noe var, så skall också den kommande av Sonen av människan bliva.

 

38. För som dagarna som var före folden, de var ätande och drickande, äktenskap och givande i äktenskap, till dagen som Noe gick in i arken,

 

39. Och visste inte förrän floden kom, och tog dem alla bort; så skall också kommandet av Sonen av människan bli.

 

42. Se därför; för ni vet inte vilken timme din Herre vill komma.

25:13

 

 

(Lukas 13)

 

3. Jag säger eder, Nej; men, utom ni ångrar eder, ni skall alla likaledes förgås.

 

v. 5

 

(Lukas 19)

 

10. För Sonen av människan är kommen för att söka och att frälsa det som var fördömt.

Matt. 18:11

 

 

(Johannes 1)    (Johannes Evangelium - Se Svenska Reformations Bibeln)

 

1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.

[v. 14; 17:5, 24]; Ef. 1:4

2. Det samma var i begynnelsen med Gud.

Gen. 1:1

3. Alla saker var gjorda av honom; och utan honom var inte någon sak gjord som var gjort.

Ps. 33:6; [Ef. 3:9; Col. 1:16, 17]; Heb. 1:10

4. I honom var liv; och livet var ljuset av människa.

[1 Joh. 5:11] · 8:12

5. Och ljuset skiner i mörker; och mörkret begrep det inte.

[3:19]

6. Det var en man sänt från Gud, vars namn var Johannes.

 

7. Den samme kom som ett vittne, för att vittna av Ljuset, att alla genom honom kunde tro.

 

8. Han var inte detta Ljus, men att vittna av detta Ljus.

 

9. Det var det sanna Ljuset, som lyser varje människa som kommer in i världen.

 

10. Han var i världen; och världen var gjord av honom, och världen kände honom inte.

Hebr. 1:2

11. Han kom till sitt eget, och hans egna mottog honom inte.

Jes. 53:3; [Luk. 19:14]

12. Men så många som mottog honom, till dem gav han kraft att bliva sönerna av Gud, till dem som tror på hans namn.

 

13. Vilka var födda, inte av blod, och inte av viljan av köttet, och inte av viljan av människa, men of Gud.

[1 Petr. 1:23]; 1 Joh. 5:1

14. Och Ordet var gjort kött, och dväljde bland oss, (och vi behöll hans ära, äran som av den enda enfödde av Fadern,) full av nåd och sanning.

Matt. 1:16

15. Johannes bar vittnesbörd av honom, och grät, sägande, Denne var han av vem Jag pratade, Han som kommer efter mig, är föredragen före mig; för han var för mig.

 

16. Och av hans fullhet hava alla vi mottagit, och nåd för nåd.

Kol. 1:19

17. För lagen var given av Moses, men nåd och sanning kom genom Jesus Kristus.

 

18. Ingen människa har sett Gud vid någon tid; den enda enfödde Sonen, som är i skötet av Fadern, han har tillkännagett honom.

Ps. 2:7

19. Och detta är bevisat av Johannes, när Judéerna sände präster och Leviter ifrån Jerusalem för att fråga honom, Vem är du?

 

20. Och han bekände, och förnekade inte; men bekände, Jag är inte Kristus.

 

21. Och de frågade honom, Vad då? Är du Elia? Och han säger, Jag är inte. Är du denna profeten? Och han svarade, Nej.

 

22. Då sade de till onom, Vem är du? så vi får giva ett svar till dem som sände oss. Vad säger du av dig själv?

 

23. Han sade, Jag är rösten av en ropande i vildmarken, Gör rätt vägen av Herren, så sade profeten Jesaja.

Jes. 40:3

24. Och de som var sänt var av Fariseerna.

 

25. Och de frågade honom, och sade till honom, Varför döper du då, om du äro inte Kristus, varken Elia, eller denna profeten?

 

26. Johannes svarade them, sägande, Jag döper med vatten: men där står en ibland er, som ni känner ej;

Matt. 3:11

27. Han det är, som kommer efter mig, är föredragen före mig, vars sko rem Jag är inte värdig att upplösa.

 

28. Dessa saker var gjorda i Batania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Dom. 7:24

29. Nästa dagen Johannes ser Jesus kommande till honom , och säger, Se, Lammet av Gud, som tager bort synden av världen!

[Ex. 12:3; 1 Petr. 1:19] · [Jes. 53:11; 1 John. 2:2]

30. Denne är han av vem Jag sade, Efter mig kommer en man som är föredragen före mig; för han var före mig.

[Kol. 1:17, 18]

31. Och Jag kände honom inte: men att han skulle bli gjord uppenbar till Israel. Därför är Jag kommen döpande med vatten.

 

32 Och Johannes bevisar, sägande, Jag såg Anden komma ner ifrån himlen likt en duva, och det förblev uppå honom.

Jes. 42:1; 61:1

33. Och jag kände honom inte: men han som sänt mig att döpa med vatten, den samme sade till mig, Uppå vem du skall se Anden komma ner och förbliva på honom, den samma är han som döper med den Heliga Anden.

 

34. Och Jag såg och bevisade, att den här är Sonen av Gud.

Ps. 2:7; Luk. 1:35

35. Igen den nästa dagen efter, Johannes stod, och två av hans lärjungar;

 

36. Och tittande uppå Jesus när han gick, han säger,  Se Lammet av Gud!

v. 29

37. Och de två lärjungar hörde honom tala och de följde Jesus.

 

38. Då Jesus vände, och såg dem följande,och säger till dem, Vad söker ni? De sade till honom, Rabbi, (som betyder Mästare,) var dväljes du?

 

39. Han säger till dem, Kom och see. De kom och såg där han dväljt, och vistades med honom denna dag: för det var omkring den tionde timmen.

 

40. En av de två som hörde Johannes tala, och följde honom, var Andreas, Simon Petrus bror.

 

41. Han first finner sin egen bror Simon, och säger till honom, Vi har funnit Messias; som är förklarat, Kristus.

Dan. 9:25

42. Och han förde honom till Jesus. Och när Jesus såg honom, han sade, Du är Simon sonen av Jona: du skall bli kallad Kefas; som är, med uttydning, En sten.

Matt. 16:18

43. Dagen följande Jesus skulle gå vidare till Galilée, och finner Filippus, och säger till honom, Följ mig.

 

44. Nu Filippus var av Betsaida, staden av Andreas och Petrus.

12:21

45. Filippus finner Natanael, och säger till honom, Vi har funnit honom av vem Mose med lagen, och profeterna, som skrev, Jesus av Nasaret,  Sonen av Josef.

 

46. Och Natanael sade till honom, Kan där någon god sak komma ut av Nasaret? Filippus säger till honom, Kom och se.

 

47. Jesus såg Natanael komma till honom, och säger av honom, Se en Israelit verkligen, i honom är ingen falskhet!

 

48. Natanael säger till honom, Varifrån känner du mig? Jesus svarade och sade till honom, innan det Filippus kallade dig, när du var under fikonträdet, Jag såg dig.

 

49. Natanael svarade och säger till honom, Rabbi, du är Sonen av Gud; du är Konungen av Israel.

Ps. 2:7 · Matt. 21:5

50. Jesus svarade och sade till honom, Därför att Jag sade till dig, Jag såg dig under fikonträdet, tror du? Du skall se större saker än dessa.

 

51. Och han säger till honom, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Härefter ni skall se himmelen öppna, och änglarna av Gud bestiga och komma ner uppå Sonen av människan.

 

[Luk. 2:9, 13]

(Johannes 2)

 

1. Och den tredje dagen det var ett bröllop i Kana av Galilėen; och modern av Jesus var där.

[Hebr. 13:4] · Jos. 19:28

2. Och både Jesus var kallad, och hans lärjungar, till bröllopet.

 

3. Och när de begärde vin, modern av Jesus säger till honom, De har inget vin.

 

4. Jesus säger till henne, Kvinna, vad har jag att göra med dig? Min timme är icke ännu kommen.

19:26 · 7:6

5. Hans moder säger till tjänarna, Vad-som-helst han säger till eder, gör det.

 

6. Och där var ställd där sex vatten-krukor av sten, efter sättet av renandet av Judéerna, innehållande två eller tre bat-mått per styck.

[Mark. 7:3]

7. Jesus säger till dem, Fyll vatten-krukorna med vatten. Och de fyllde dem upp till kanten.

 

8. Och han säger till dem, Dra ut nu, och bär upp till styresmannen av festmåltiden, Och de bar det.

 

9. När styresmannen av festmåltiden hade smakat vattnet som var gjort vin, och visste inte varifrån det var, (men tjänarna drog vattnet visste,) styresmannen av festmåltiden kallade brudgummen.

 

4:46

10. Och säger till honom, Varje man i början där sätter fram gott vin; och när män har väl druckit, sedan det som är värst: men du har förvarat det goda vinet tills nu.

 

11. Denna början av mirakels gjorde Jesus i Kana av Galiléen, och uppenbarade sin ära; oah hans lärjungar trodde på honom.

1:14

12. Efter detta han gick ner till Kapernaum, han, oah hans moder, och hans bröder, och hans lärjungar; och de fortsatte där inte många dagar.

Matt. 12:46

13.Och Judéernas Påsk var till hands, och Jesus gick upp till Jerusalem.

Ex. 12:14

14. Och fann i templet dessa som sålde oxar, och får, och duvor, och växlarna av pengar, sittande:

Mal. 3:1

15. Och när han hade gjort en piska av små rep, han föste dem alla ut ur templet, och fåren, och oxarna; och hällde ut växlarnas pengar, och kastade omkull borden;

[Jer. 10:10]

16. Och sade till dem som sålde duvor, Tag dessa saker därför: gör inte mitt Faders hus ett hus av handelsvaror.

 

17. Och hans lärjungar kom ihåg att det var skrivit, Den glödande entusiasmen av ditt hus hava äten mig upp.

Ps. 69:9

18. Då svarade Judéerna, och sade till honom, Vilket tecken visar du till oss, ser att du gör dessa saker?

 

19. Jesus svarade och sade till dem, Förstör detta tempel, och inom tre dagar Jag vill resa det upp.

Matt. 26:61; [Mark 14:58]; Apg 10:40

20. Då sade Judéerna, Fyrtio och sex år var detta tempel i byggande, och skulle du resa det upp i tree dagar?

 

21. Men han talade av templet av sin kropp.

[1 Kor. 3:16; 6:19; 2 Cor. 6:16; Col. 2:9; Hebr. 8:2]

22. När därför han var uppstående från de döda, hans lärjungar kom ihåg att han hade sagt detta till dem: och de trodde den heliga skriften, och ordet som Jesus hade sagt.

 

23. Nu när han var i Jerusalem vid påsken, på fest-dagen, många trodde i hans namn, när de såg mirakelns som han gjorde.

Mark. 16:20

24. Men Jesus gjorde inte anförtro honom själv till dem, för att han kände alla människor,

 

25. Och behövde inte att någon skulle vittna av människa: för han visste vad var i människa.

 

 

(Johannes 3)

 

1. Där var en man av Fariseerna nämnd Nikodemus, en härskare av Judéerna:

7:50; 19:39

2. Den samme kom till Jesus pä natten, och sade till honom, Rabbi, vi vet att du är en lärare kommen ifrån Gud: ty ingen man kan göra dessa mirakels som du gör, utom Gud är med honom.

7:50 · [Apg. 10:38]

3. Jesus svarade och sade till honom, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till dig, Utom en människa bliven född igen, han kan inte se kungadömmet av Gud.

[Gal. 6:15; 1 Joh. 3:9]

4. Nikodemus säger till honom, Hur kan en man bli född när han är gammal? kan han gå in den andra gången in i hans moders sköte, och bliva född?

 

5. Jesus  svarade, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till dig, Utom en man bliva född av vatten, och Anden, han kan inte träda in i Himmelriket av Gud.

[Ef. 5:26] · [Tit. 3:5]

6. Den som är född av köttet, är kött; och den som är född av Anden, är ande.

 

7. Förundra inte att Jag sade till dig, Ni måste bliva födda igen.

 

8. Vinden blåser där den önskar, och du hör ljudet därefter, man kan inte veta varifrån den kommer, och var den går: så är varje en som är född av Anden.

 

9. Nikodemus svarade och sade till honom, hur kan dessa ting bliva?

6:52, 60

10. Jesus svarade och sade till honom, Är du en lärare av Israel, och känner inte dessa ting?

 

11. Sannerligen, sanerligen, Jag säger till dig, Vi säger att vi vet och vittnar att vi hava sett; och ni mottaga inte vår vittne.

 

12. Om Jag hava talat om jordiska ting, och ni tror inte, hur skall ni tro, om Jag talar om himmelska ting?

 

13. Och ingen människa hava bestigit upp till himmelen, men han som kom ner ifrån himmelen, Sonen av människan som är i himmelen.

 

14. Och som Moses lyftade upp ormen i vildmarken, även så måste Sonen av människan bliva upp lyftad:

Num. 21:9 · 8:28; 19:18

15. Att vem som tror på honom skulle inte förgå, men hava evigt liv.

 

16. För Gud så älskade världen, att han gav sin enda enfödde Son, att vem som någonsin tror på honom skall icke förgås, men hava evigt liv.

Rom. 5:8; 1 Joh. 4:9

17. För Gud sände inte sin Son in till världen att döma världen; men att världen genom honom vilja bli frälst.

Matt. 1:21

18. Han som tror på honom, är inte dömd: men han som tror inte, är dömd allaredan, därför han hava inte trott på namnet av den enda enfödde Sonen av Gud.

5:24; [6:40], 47; 20:31

19. Och detta är fördömelsen, att ljus äro kommen in i världen, och människor älskade mörkret hellre än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda.

[1:4, 9-11]

20. För varje en som gör ondska hatar ljuset, ingen kommer till ljuset, förrän hans gärningar skulle bliva tillrättavisat.

 

21. Men han som gör sanning kommer till ljuset, att hans gärningar måste bliva gjorda uppenbarligen, att de äro smidd i Gud.

 

22. Efter dessa ting kom Jesus och hans lärjungar in till landet Judea; och där han stannade hos dem, och döpte.

 

23. Och John också var döpt i Enon, nära till Salim, för att det fanns mycket vatten där; och de kom, och var döpta.

1 Sam. 9:4 · Matt. 3:5,6

24. För John var inte ännu kastad i fängelse.

 

25. Sedan där uppstod en fråga mellan några av Johannes lärjungar och Judéerna, om reningen.

 

26. Och de kom till Johannes, och sade till honom, Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan, till vem du vittnade, se, den samme döper, och alla människor kommer till honom.

1:, 15, 27, 34

27. Johannes svarade och sade, En man kan mottaga ingenting, förutom det bli given honom ifrån himmelen.

James 1:17

28. Ni själva vittnade till mig, att  Jag sade, Jag är inte Kristus, men att Jag är sänt inför honom.

1:20, 27; Mark 1:2 · [Luk. 1:17]

29. Han som har bruden, är brudgummen: men vännen av brudgummen, som står och hör honom, glädjes mycket, för  brudgummens röst skull: denna min fröjd därför är uppfylld.

Upp. 21:9

30. Han måste höjas, men Jag måste avtaga.

 

31. Han som kommer ifrån ovan är över alla: han som är av jorden är jordlig, och talar av jorden: han som kommer ifrån himlen är över alla.

v.13 · Rom. 9:5

n32. Och, vad han har sett och hört, att han vittnar; och ingen människa mottager hans vittnesbörd

Jes. 53:1, 3

33.Han som har mottagit sin vittnesbörd, har satt till sin bekräftelse att Gud är sanning.

 

34.För han som Gud har sänt, talar orden av Gud: för Gud giver inte Anden med mått till honom.

Deut. 18:18

35. Fadern älskar Sonen, och har givit alla saker in i hans hand.

Luk. 10:22

36. Han som tror på Sonen har evigt liv: och han som tror inte på Sonen, skall inte se liv; men vredet av Gud förbliver i honom.

 

1 Joh. 5:10

(Johannes 4)

 

1. När därför Herren visste hur Fariséerna hade hört att Jesus gjorde och döpte mera lärjungar än Johannes,

 

2. (Då Jesus själv döpte inte, men hans lärjungar,)

 

3. Han lämnade Judéen, och avgick igen till Galilée.

 

4. Och han måste behöva gå genom Samarien.

 

5. Sedan kommer han till en stad av Samarien, som är kallad Sykar,  nära till området av jorden som Jacob gav till sin son Josef.

 

6. Nu Jakobs brunn var där. Jesus därför varen uttröttad med sin resa, satt sig på brunnen, och det var omkring den sjätte timmen.

Gen. 33:19

7. Där kommer en kvinna av Samarien, för att hämta vatten: Jesus säger till henne, Giv mig att dricka.

 

8. (För hans lärjungar var gången iväg till staden för att köpa mat.)

 

9. Då säger kvinnan av Samarien till honom, Hur är det att du, blivande en Jude, begären dricka av mig, som är en kvinna av Samarien?

Luk. 9:53, 53

10. Jesus svarade och sade till henne, Om du visste gåvan av Gud, och vem det är som säger till dig, Ge mig att dricka; du skulle ha frågat av honom, och han skulle ha givit dig levande vatten.

 

11. Kvinnan säger till honom, Herre, du har ingenting att draga med, och brunnen är djup: från varför då har du det levande vattnet?

Upp. 21:6; 22:17

12. Är du större än vår fader Jacob, som gav oss brunnen, och drack därav själv, och hans barn, och hans boskap?

v. 6

13. Jesus svarade och sade till henne, Vem som någonsin dricker av detta vatten, skall törsta igen:

 

14. Men vem som någonsinn dricker av vattnet som Jag skall giva honom, skall aldrig törsta; men vattnet som Jag skall giva honom, skall bliva i honom en brunn av vatten rinnande upp till evigt liv.

[6:35, 58] · 7:38 [1 Joh. 5:20]

15. Kvinnan säger till honom, Herre, ge mig detta vatten, så Jag törstar inte, eller inte komma hit för att draga.

[Rom. 6:23]

16. Jesus säger till henne, Gå kalla din make, och kom hit.

 

17. Kvinnan svarade och sade, Jag haver ingen make: Jesus sade till henne, Du har väl sagt, Jag haver ingen make:

 

18. För du hava haft fem makar, och han som du nu hava, är inte din make: i det säger du uppriktigt.

 

19. Kvinnan säger till honom, Herre, Jag inser att du äro en profet.

 

20. Våra fäder avdyrkade i detta berg; och ni säger att i Jerusalem är platsen där män borde tillbedja.

Dom. 9:7

21. Jesus säger till henne, Kvinna, tro mig, timmen kommer, när ni skall varken på detta berg, eller ännu vid Jerusalem, tillbedja Fadern.

[Mal. 1:11]

22. Ni tillbedjer ni vet inte vad: vi vet vad vi tillbedjer, för frälsning är av Judéerna.

[2 Kon. 17:29] · [Luk. 24:47; Rom. 9:4, 5]

23. Men timmen kommer, och nu är, när de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern i anden och i sanning: för Fadern söker sådan att tillbedja honom.

[1:17]

24. Gud är en Ande; och de som tillbedjer honom, måste tillbedja honom i ande och i sanning.

 

25. Kvinnan säger till honom, Jag vet att Messias kommer, som är kallad Kristus; när han är kommen, han vill berätta för oss alla saker.

 

26. Jesus säger till henne, Jag som pratar till dig är han.

Dan. 9:25; Mat. 26:63, 64; Mark 14:61, 62

27. Och uppå det där kom hans lärjungar, och förundrade sig över att han talade med kvinnan: ännu ingen man sade, Vad söker du? Eller, Varför talar du med henne?

 

28. Kvinnan sedan lämnade sin vatten- kruka, och gick sin väg in till staden, och säger till människorna,

 

29. Kom, se en man som berättade för mig alla saker som någonsin Jag gjort: är inte denne Kristus?

 

30. Sedan de gick ut ur staden, och kom till honom.

 

31. Under mellantiden medan hans lärjungar bad honom, sägande, Mästare, ät.

 

32. Men han sade till dem, Jag haver mat att äta som ni vet inte av.

 

33. Därför sade lärjungarna en till en annan, Haver ingen man burit med sig någonting att äta?

 

34. Jesus säger till dem, Min mat är att göra viljan av honom som sänt mig, och avsluta hans arbete.

6:38; [17:4; 19:30]; Job 23:12

35. Säg inte ni, Det finns ännu fyra månader, och sedan kommer skörd? Se, Jag säger till er, Lyft upp era ögon , och titta på fälten; för de äro vita redan att skörda.

 

36. Och han som skördar mottager löner, och samlar frukt till liv evig: att både han som sår, och han som skördar, får glädjas tillsammans.

Dan. 12:3

37. Och här i äro detta ordspråk sant.

 

38. Jag sände er för att skörda att varpå ni gav inget arbete: andra män  arbetade, och ni äro inträdda på deras arbeten.

 

39. Och många av Samariterna av denna stad trodde på honom för yttrandet av kvinnan, som vittnade, Han sade mig allt det  någonsin Jag gjort.

v. 29

40. Så när Samariterna var komna till honom, de bönföll honom att han skulle stanna hos dem: och han vistades där två dagar.

 

41. Och många  mer trodde, på grund av hans egna ord;

 

42. Och sade till kvinnan, Nu vi tror, inte på grund av ditt yttrande: för vi hava hört honom själva , och vet att denne är verkligen Kristus, Frälsaren av världen.

17:8; 1 Joh 4:14

43. Nu efter två dagar han lämnade där, och gick till Galiléen.

 

44. För Jesus själv vittnade, att en profet har ingen ära i sitt egna land.

 

45. Då när han var kommen till Galiléen, Galiléerna tog emot honom, havande sett  alla sakerna som han gjorde i Jerusalem vid festmåltiden: för de också gick till festmåltiden..

2:23

46. Så Jesus kom igen till Kana av Galiléen, där han gjorde vattnet vin. Och där var en viss adelsman , vars son var sjuk i Kapernaum.

 

47. När han hörde att Jesus var kommen ut av Judéen till Galiléen, han gick till honom, och beföll honom att han skulle komma ner, och bota hans son: för han var vid punkten av död.

 

48. Då sade Jesus till honom, Förutom ni ser tecknen och underverken, ni vill icke tro.

 

49. Adelsmannen säger till honom, Herre, kom ner innan mitt barn dö.

 

50. Jesus säger till honom, Gå din väg; din son lever. Och mannen trodde ordet att Jesus hade talat till honom, och han gick sin väg.

 

51. Och när han var nu gången ner, hans tjänare mötte honom, och uppmanade honom, yttrande, Din son lever.

[Ps. 111:7; Ezek. 12:25]

52. Sedan frågade han om dem timmen när han började att gottgöra. Och de sade till honom, Igår vid den sjunde timmen febern lämnade honom.

 

53. Så fadern visste att det var vid samma timmen, som när Jesus sade till honom, Din son lever: och han själv trodde, och hans hela hus.

 

54.Det här är igen det andra mirakel som Jesus gjort, när han var kommen ut av Judéen till Galiléen.

 

 

(Johannes 5)

 

1. Efter detta det var en högtid av judéerna: och Jesus gick till Jerusalem.

 

2. Nu det är vid Jerusalem, vid fårmarknaden, en damm, som är kallad Betesda, havande fem verandor.

 

3. I dessa ligger en stor mängd av maktlösa folk, av blinda, halta, förtvinade, väntande för rörelsen av vattnet.

 

4. För en ängel gick ner vid en viss årstid in i dammen, och rörde vattnet: vem då först efter rörande av vattnet steg in, var gjord hel av vilken sjukdom han hade.

 

5. Och en viss man var där, som hade en sjukdom trettio och åtta år.

 

6. När Jesus såg honom ligga, och visste att han hade varit nu en lång tid på detta sätt, han säger till honom, Vill du bliva gjord hel?

 

7. Den maktlösa mannen svarade honom, Herre, Jag har ingen man, när vattnet är rörande, att placera mig i dammen: men  emedan Jag är kommande, en annan stiger ner före mig.

 

8. Jesus säger till honom, Res, tag upp din säng, och gå.

Matt. 9:6: Mark 2:11; Luke 5:24

9. Och omedelbart mannen var  gjord hel, och tog  upp sin säng, och gick: och på samma dagen var sabbaten.

 

10. Judéerna därför sade till honom som var botad, Det är inte lagligt för dig att bära din säng.

 

11. Haan svarade dem, Han som gjorde mig hel, den samme sade till mig, Tag upp din säng, och gå.

 

12. Sedan frågade de honom, Vilken man är det som sade till dig, Tag upp din säng, och gå?

 

13. Och han som var botad visste icke vem det var: för Jesus hade överfört sig iväg, en folkmassa var på denna plats.

 

14. Efteråt Jesus finner honom i templet, och säger till honom, Se, du är gjord hel: synda icke mer, ifall en sämre sak kommer till dig.

 

15. Mannen gick, och uppmanade judéerna att det var Jesus som hade gjort honom hel.

 

16. Och därför judéerna förföljde Jesus,och försökte att dräpa honom, för han hade gjort dessa saker på sabbat-dagen.

 

17. Men Jesus svarade dem, Min Fader arbetar alltjämt, och Jag arbetar.

[9:4; 14:10]

18. Därför judéerna sökte desto mera att döda honom, för han icke bara hade brutit sabbaten, men sade också att Gud var hans Fader, gjorde sig jämställd med Gud.

7:19

19. Då svarade Jesus, och sade till dem, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Sonen kan göra inget av sig, men vad han ser Fadern göra; för vilka saker som han gör, dessa också gör Sonen likaledes.

 

20. För Fadern älskar Sonen, och visar honom alla saker som han själv gör: och han vill visa honom mäktigare arbeten än dessa, att ni får förundra.

 

21. För såsom Fadern väcker upp de döda, och påskyndar dem; även så Sonen påskyndar vem han vill.

 

22. För Fadern bedömer ingen människa; men har överlämnat all dom till Sonen.

3:35; 17:2; Matt. 11:27; [Apg. 17:31; 1 Petr. 4:5]

23. Att alla människor borde hedra Sonen, samtidigt som de hedrar Fadern. Han som hedrar icke Sonen, hedrar icke Fadern som har skickat honom.

 

24. Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Han som hör mitt ord, och tror på honom som skickat mig, har evigt liv, och skall icke komma under fördömelse; men är passerad från död till liv.

3:16

25. Sannerligen, sannerligen, Jag säger till dig, Timmen är kommen, och nu är, när de döda skall höra rösten av Sonen av Gud: och de som hör skall leva.

[Eph. 2:1, 5; Kol. 2:13]

26. För såsom Fadern har liv i sig, så har han givit till Sonen att hava liv i sig;

 

27. Och har givit honom makt att utföra dom också, eftersom han är Sonen av människa.

 

28. Förundra inte vid detta: för timmen är kommen, i det vilket alla som är i gravarna skall höra hans röst,

[Apg. 10:42] · Dan. 7:13

29. Och skall komma framåt; de som hava gjort gott, till återuppväckandet av liv; och de som har gjort ondska, till återuppväckandet av fördömelse.

 

30. Jag kan av min egen själv göra ingeting; när Jag hör, Jag bedömer: och min bedömning är hederlig; eftersom Jag söker icke min egen vilja, men viljan av Fadern som har sänt mig.

 

31. Om Jag bär vittnesbörd av mig, mitt vittne är inte sant.

[8:14, 28; 12-49]; Upg. 3:14

32. Det är en annan som bär vittnesbörd av mig, och Jag vet att vittnet som han vittnar av mig är sant.

[8:18]

33. Ni sände till Johannes, och han bar vittnesbörd till sanningen.

[1:15, 19, 27, 32]

34. Men Jag mottager inte vittnesbörd från människa: men dessa saker Jag säger,att ni kunde bli frälsta.

 

35. Han var ett brinnande och ett skinande ljus: och ni var villiga för en stund att glädjas i hans ljus.

2 Petr. 1:19 · Mark 6:20

36. Men Jag har större vittne än det av Johannes: för arbetena som Fadern har givit mig att avsluta, de samma arbeten som Jag gör, bär vittnesbörd av mig, att Fadern har sänt mig.

1 Joh. 5:9 · 3:2; 10:25

37. Och Fadern själv som har sänt mig, har burit vittne av mig. Ni har varken hört hans röst vid någon tid, eller sett hans form.

6:27; 8:18 · Deut. 4:12

38. Och ni har inte hans ord förblivande i eder: för vem han har skickat, honom ni tror icke.

 

39. Sök skrifterna; för i dem ni tror ni hava evigt liv: och de är de som vittnar om mig.

 

40. Och ni vill inte komma till mig, så ni kunde hava liv.

1:11; [3:19]

41. Jag mottager inte heder från människor.

v. 34

42. Men Jag känner eder, att ni har inte kärleken av Gud i eder.

 

43. Jag är kommen i min Fader’s namn, och ni mottager mig icke: om en annan skall komma i hans egna namn, honom ni vill mottaga.

 

44. Hur kan ni tro, som mottager ära en av en annan, och söker icke äran som kommer från Gud endast?

12:43

45. [Gör] icke tro att Jag vill anklaga eder till Fadern: det är en som anklagar eder, även Moses’, i vem ni förtror.

 

46. För hade ni trott Moses, ni skulle hava trott mig:

 

47. Men om ni tror icke hans skrivningar, hur skall ni tro mina ord?

 

 

(Johannes 6)

 

1. Efter dessa saker Jesus gick över sjön av Galiléen som är sjön av Tiberias.

 

2. Och en stor folkmassa följde honom, ty de såg hans mirakel som han gjorde på dem som var döda.

 

3. Och Jesus gick upp till ett berg, och där han med sina lärjungar.

 

4. Och påsken, en högtid av judarna, var nära.

Lev. 23:5; Deut. 16:1

5. När Jesus då lyfte upp sina ögon, och såg ett stort sällskap komma till honom, han säger till Filippus, Varifrån skola vi köpa bröd så dessa får äta?

 

6. (Och detta han sade för att bevisa honom: för han själv visste vad han borde göra.)

 

7. Filippus svarade honom, Två hundra denarer av bröd är inte tillräckligt för dem, att varje en av dem får taga ett litet stycke.

Num. 11:21

8. En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus broder, säger till honom,

 

9. Det är en pojke här, som har fem kornbröd, och två små fiskar: men vad är de ibland så många?

2 Kin. 4:43

10. Och Jesus sade, Låt männen sitta ner. (Nu det var mycket gräs på platsen.) Så männen satt ner i nummer omkring fem tusen.

Mat. 14:21

11. Och Jesus tog bröden; och när han hade givit tack, han fördelade till lärjungarna, och lärjungarna till dem som var satt ner; och likaledes av fiskarna, lika mycket som de ville.

 

12. När de var mätta, han sade till sina lärjungar, Samla ihop fragmenten som återstår, så ingenting är förlorat.

 

13. Därför de samlade dem tillsammans, och fyllde tolv korgar med fragmenten av de fem korn-bröden, som återstod över och utöver för dem som hade ätit.

 

14. Då dessa män, när de hade sett mirakelt som Jesus gjorde, sade, Detta äro av en sanning den Profeten som skulle komma till världen.

Deut. 18:15, 18

15. När Jesus därför uppfattade att de skulle komma och taga honom med styrka, att göra honom till kung, han avgick igen till ett berg själv ensam.

 

16. Och när kvällen var nu kommen, hans lärjungar gick ner till sjön,

 

17. Och steg på ett skepp, och färdades över sjön mot Kapernaum. Och det var nu mörkt, och Jesus var inte kommen till dem.

 

18. Och sjön uppstod på grund av en mäktig vind som blåste.

 

19. Så när de hade rott omkring fem och tjugo eller trettio stadier, de ser Jesus gående på sjön, och dragande nära till skeppet: och de var rädda.

 

20. Men han säger till dem, Det är Jag; var inte rädda.

 

21. Då de villigt mottog honom på skeppet: och omedelbart skeppet var vid landet dit de foro.

 

22. Dagen följande, när folket som stod på andra sidan av sjön såg att det var ingen annan båt där, bevara den som däri hans lärjungar gick på, och att Jesus gick ej med sina lärjungar till båten, men att hans lärjungar var gående iväg ensamma;

 

23. (Likväl det kom andra båtar ifrån Tiberias nära till platsen där de hade ätit brödet, efter det Herren hade givit tack;)

 

24. När folket därför såg att Jesus var inte där, varken hans lärjungar, de också tog skeppning, och kom till Kapernaum, sökande efter Jesus.

 

25. Och när de hade funnit honom på andra sidan av sjön, de sade till honom, Rabbi, när kom du hit?

 

26. Jesus svarade dem och sade, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Ni söker mig, icke därför ni såg mirakeln, men för ni åt av bröden, och blev fyllda.

 

27. Sträv icke för maten som förgås, men för maten som uthärdar till evigt liv, som Sonen av människan skall giva till eder: för honom har Gud Fadern bekräftat.

4:14 · 2 Petr. 1:17

28. Då sade de till honom, Vad skola vi göra, att vi kunna arbeta gärningarna av Gud?

 

29. Jesus svarade och sade till dem, Detta är arbetet av Gud, att ni tror på honom som han har sänt.

Apg. 10:35

30. De sade därför till honom, Vilket tecken visar du då, så vi får see, och tro eder? Vad gör du gärning?

 

31. Våra fäder fingo äta manna i öknen; som det är skrivet, Han gav dem bröd ifrån himmelen att äta.

Ex. 16:15; Ps. 78:24

32. Då Jesus sade till dem, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Moses gav eder inte detta bröd ifrån himmeln; men min Fader giver eder det sanningsenliga brödet ifrån himmlen.

 

33. För brödet av Gud är han som kommer ner ifrån himmlen, och giver liv till världen.

 

34. Då sade de till honom, Herren, evigt ge oss detta bröd.

4:15

35. Och Jesus sade till dem, Jag är brödet av livet: han som kommer till mig, skola aldrig hungra; och han som tror på mig , skola aldrig törsta.

vv. 48, 58 · 4:14; 7:37

36. Men Jag sade till eder, Att ni också har sett mig, och tror icke.

vv. 26, 64

37. Allt som min Fader giver mig, skall komma till mig; och honom som kommer till mig Jag vill på inget sätt förkasta ut.

vv. 45

38. För Jag kom ned ifrån himmlen, inte att göra min egen vilja, men viljan av honom som sänt mig.

Mat. 26:39 · 4:34; 5:30

39.Och detta äro Faderns vilja som har sänt mig, att av allt som han har givit mig, Jag skola förlora ingenting, men vill resa det upp igen på yttersta dagen.

vv. 40, 44, 54

40. Och det är viljan av honom som sänt mig, att varje en som ser Sonen, och tror på honom, får hava evigt liv: och Jag vill resa honom upp på yttersta dagen. 

 

41. Judarna då mumlade åt honom, därför att han sade, Jag är brödet som kom ned ifrån himmelen

 

42. Och de sade, Är inte denne Jesus sonen av Josef, vars fader och moder vi känner? Hur är det då att han säger, Jag kom ned ifrån himmelen?

Mat. 13:55; Mark 6:3

43. Jesus därför svarade och sade till dem, Mumla inte ibland er.

 

44. Ingen människa kan komma till mig, förutom Fadern som har sänt mig drar honom: och Jag vill resa honom upp på yttersta dagen.

vv. 65

45. Det är skrivet i profeterna, Och de skola bliva alla lärda av Gud. Varje människa därför som har hört, och har lärt av Fadern, kommer till mig.

Hes. 54:13

46. Inte att någon människa hava sett Fadern, fräls han som är av Gud, han har sett Fadern.

1:18 · 7:29; [Luk. 10:22]

47. Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Han som tror på mig har evigt liv.

 

48. Jag är detta bröd av liv.

vv. 33, 35

49. Edra fäder åto manna i vildmarken, och äro döda.

v. 31

50. Detta äro brödet som kommer ned ifrån himmelen, att en människa får äta därav, och icke dö.

vv. 33, 35

51. Jag är det levande brödet som kom ned ifrån himmelen: om någon människa äter av detta bröd, han skall leva för alltid: och  brödet som Jag vill giva är mitt kött, som Jag vill  giva för livet av  världen.

3:13 · Hebr. 10:5

52. Judarna därför strävade ibland dem själva, sägande, hur kan denna man giva oss hans kött att äta?

7:43; 9:16; 10:19

53. Då Jesus sade till dem, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till eder, Utom ni äter köttet av Sonen av människa, och dricker hans blod, ni har icke liv i eder.

Matt. 26:26

54. Vem som äter mitt kött, och dricker mitt blod, har evigt liv; och Jag vill resa honom upp på den yttersta dagen.

vv. 39, 40, 44; 11:24

55. För mitt kött är mat verkligen, och mitt blod är dryck verkligen.

 

56. Han som äter mitt kött, och dricker mitt blod, dväljes i mig och Jag i honom.

 

57. Som den levande Fadern har skickat mig, och Jag bor med Fadern: så han som äter mig, även han skall bo med mig.

 

58. Detta är det bröd som kom ner ifrån himmelen: inte som edra fäder fingo äta manna, och är döda: han som äter av detta bröd skall leva för evigt.

vv. 49-51

59. Dessa saker sade han i synagogan i Kapernaum.

 

60. Många därför av hans lärjungar, då de hade hört detta, sagt, Detta är ett svårt yttrande; vem kan höra det?

 

61. När Jesus kände på sigsjälv att hans lärjungar muttrade åt det, han sade till dem, Kan  detta såra eder?

 

62.Vad och om ni skall se Sonen av människa bestiga upp där han var förut.

Apg. 1:9

63. Det är Anden som påskyndar; köttet fötjänar ingenting: orden som Jag talar till dig, de är ande, och de är liv.

2 Kor. 3:6

64. Men det är några av er som tror inte. För Jesus visste ifrån början vem de var som trodde inte, och vem skulle förråda honom.

v. 36 · 2:24, 25

65. Och han sade, Därför sade Jag till eder, att ingen kan komma till mig, utom det var givit till honom av min Fader.

v. 44

66. Från den tid många av hans lärjungar gick tillbaka, och vandrade inget mer med honom.

 

67. Då sade Jesus till de tolv, Vill ni också gå bort?

 

68. Då Simon Petrus svarade honom, Herren, till vem skall vi gå? Du har orden av evigt liv.

Apg. 5:20

69. Och vi tror, och är sacra att du är denna Kristus, Sonen av den levande Gud.

 

70. Jesus svarade dem, Har inte Jag utvalt er tolv, och en av er är en djävul?

 

71. Han talade om Judas Iskariot, sonen av Simon: för han det var som skulle förråda honom, varande en av de tolv.

 

 

(Johannes 7)

 

1. Efter dessa saker Jesus vandrade i Galiléen: för han ville icke vandra I Judéen, för judarna sökte att döda honom.

5:16, 18

2. Nu judarnas fest av lövhyddohögtiden var nu nära.

Lev. 23:34

3. Hans bröder därför sade till honom, Avgå därför, och gå till Judéen, så dina lärjungar också får se arbetena som du har gör.

Matt. 12:46; Mark. 3:31; Apg. 1:14

4. För det finns ingen människa som gör något ting i tysthet, och han själv söker att bliva känd öppen. Om du gör dessa saker, visa digsjälv till världen.

 

 

 

 

 

(Johannes 10)

 

7. Då sade Jesus till dem igen, Sannerligen, sannerligen, Jag säger till er, Jag är dörren av fåren.

 

8. Allt som någonsin kom inför mig är tjuvar och rånare: men fåren inte hörde dem.

 

9. Jag är dörren; av mig om någon människa träder in, han skall bli frälst, och skall gå in och ut, och finna bete.

Ef. 2:18

10. Tjuven kommer inte, men för att stjäla, och att döda, och att förstöra: Jag är kommen att de skola ha liv, och att de skulle ha det mer överflödande.

 

11. Jag är den goda fårahedern: den goda fårahedern giver sitt liv för fåren.

 

12. Men han som är en förhyrning, och inte fårahedern, vars egna fåren är inte, ser vargen komma, och lämnar fåren och flyr; och vargen fångar them, och skingrar fåren.

 

13. Förhyrningen flyr, för att han ar en förhyrning, och bekymmer sig inte för fåren.

 

14. Jag är den goda fårahedern, och känner mina får, och är känd av mina.

Jes. 40:11

15. Sasom Fadern känner mig, även så känner Jag Fadern, och Jag lägger ner mitt liv för fåren.

Matt. 11:27 · [15:13]; Matt. 27:50

16. Och andra får Jag har, som är inte av densamma flock: dem också Jag måste medföra, och de skall höra min röst; och där skall vara en flock, och en fåraherde.

Jes. 42:6, 56:8; Apg. 10:45

17. Därför då min Fader älskar mig, för att Jag lägger ner mitt liv, så Jag får taga det igen.

[Jes. 53:7,8,12; Hebr. 2:9]

18. Ingen människa tager det ifrån mig, men Jag lägger det ner för mig själv. Jag har makt att lägga det ner, och Jag har makt att ta det igen. Denna befallning, har Jag fått av min fader.

 

19. Det var en fördelning därför igen ibland Judéerna för dessa uttalanden.

 

20. Och många av dem sade, Han har en djävul, och är vansinning; varför hör ni honom?

 

21. Andra sade, Dessa är inte orden av honom som har en djävul. Kan en djävul öppna ögonen av de blinda?

[Ex. 4:11]

22. Och det var i Jerusalem festmåltiden av invigningen och det var vinter.

 

23. Och Jesus gick i templet på Solomon’s veranda.

Apg. 3:11

24. Då kom Judéerna runt omkring honom, och sade till honom, Hur länge skall du göra oss att tveka? Om du är Christus, tala om uppriktigt.

 

25. Jesus svarade dem, Jag uppmanade eder, och ni trodde inte: arbeterna som Jag gör i mitt Fader’s name, de bära vittnesbörd av mig.

 

26. Men ni tror inte, för ni är inte av mina får, som Jag sade till eder.

[847]

27. Mina får hör min röst, och Jag känner dem, och de följer mig.

vv. 4, 14

28. Och Jag giver till dem evigt liv; och de skall aldrig förgås, inte skall någon rycka dem ut ur min hand.

 

29. Min Fader, som gave dem mig, är mäktigare än alla; och ingen äro kunnig att rycka dem ut av min Faders hand.

17:11, 22

30. Jag och min Fader äro en.

 

31. Då Judéerna tog upp stenar igen för att stena honom.

8:59

32. Jesus svarade dem, Många goda arbeten har Jag visat eder ifrån min Fader; för vilka av dessa arbeten ni stenar mig?

 

33. Judéerna svarade honom, sager, För ett bra arbete vi stenar dig inte; men för hädelse; och därför att du äro en man, gör dig själv Gud.

5:18

34. Jesus svarade dem, Är det inte skrivet i din lag, Jag sade, Ni äro gudar?

Ps. 82:6

35. Om han kallade dem gudar, till vem ordet av Gud kom, och skriften kan inte bli bruten;

 

36. Säg ni av honom, som Fadern har helgat, och skickat in till världen, Du hädar ; för att Jag sade, Jag är Sonen av Gud?

3:17 · 5:17, 18 · Luk. 1:35

37. Om Jag gör inte arbeterna av min Fader, tro mig inte.

15:24

38. Men om jag gör, då ni tror inte mig, tro arbeterna: att ni får veta, och tro, att Fadern är I mig, och Jag i honom.

 

5:36 · 14:10, 11

(Johannes 14)

 

1. Låt inte er hjärta bli besvärat: ni tror på Gud, tror också på mig.

[v. 27]

2. I mitt Faders hus äro många egendomar: om det var inte , Jag skulle hava sagt eder. Jag går och förbereder en plats för eder.

 

3. Och om Jag går och preparerar en plats för eder, Jag vill komma igen och taga eder för mig själv; ty där Jag är, ni får vara också.

[Apg. 1:11] · [12:26; 1 Tess. 4:17]

4. Och vart Jag går ni vet, och det sättet ni vet.

 

5. Tomas sager till honom, Herren, vi vet inte vart du går; och hur kan vi veta vägen?

11:16

6. Jesus sager till honom, Jag är vägen, och sanningen, och livet: ingen människa kommer till Fadern, men genom mig.

[8:32] · [10:19]

7. Om ni hade kännt mig, ni borde ha kännt min Fader också: och ifrån hädenefter ni känner honom, och har sett honom.

 

 

 

(Apostlagärningarna 3)

 

19. Ångra eder därför, och bli omvända, att edra synder får vara blottade ut, när tiderna av vederkvickande skall komma ifrån närvaron av Herren;

Gal. 3:22

 

 

(Romarna 1)

 

1. Paulus, en tjänare av Jesus Kristus, kallad att bliva en apostel, avskild till evangeliet av Gud,

 

2. ( Som han hade lovats förut av hans profeter i de heliga skrifterna,)

Apg. 26:6

3. Angående hans son Jesus Kristus vår Herre, som var gjord av fröet av David enligt av köttet;

Jes. 9:7; Gal. 4:4

4. Och förklarade att vara Sonen av Gud med kraft, enligt till Anden av heligheten, med uppståendet ifrån de döda:

Ps. 2:7; 16:10, 11

5. Av vem vi har mottagit nåd och apostlaämbete, för lydnad mot tron ibland alla nationer, för hans namn:

Apg. 9:15

6.Bland vilka är ni också de kallade av Jesus Kristus:

 

7. Till alla som är i Rom, älskade av Gud, kallade att bliva helgon: Nåd till eder, och frid från Gud vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

1 Kor. 1:2 · 1 Kor 1:3

8. Först, jag tackar min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, att din tro är omtalad överallt i hela världen.

 

9. För Gud är mitt vittne, som jag tjänar med min ande i evangeliet av hans Son, att utan att stoppa jag gör omnämndning av eder alltid  i mina böner.

9:1

10. Gör anhållning, (om på några sätt nu till slut jag kunde hava en framgångsrik resa av viljan av Gud) att komma till eder.

 

11. För jag längtar att se eder, att jag får meddela till eder någon andlig gåva, till slutet ni får bliva grundlagda.

 

12. Det menas, att jag får bliva tröstad tillsammans med eder, av den gemensamma tro både av eder och mig.

Tit. 1:4; 2 Petr. 1:1

13. Nu jag ville inte hava eder okunnig, bröder, att mycket ofta jag ämnade att komma till eder (men var låten till nu) att jag kanske har någon frukt ibland eder också, just såsom ibland andra hedningar.

 

14. Jag är gäldenär både till grekerna, och till barbarerna; både till de visa och de ovisa.

 

15. Så, så mycket som i mig är, jag är färdig att predika evangeliet till eder som är i Rom också.

Gen. 12:3; Upp. 14:6

16. För jag är inte skämd av evangeliet av Kristus: för det är styrkan av Gud till frälsning till varje en som tror; till judéerna först, och också till grekerna.

Acts. 3:26

17. För däri är rättrådigheterna av Gud uppenbarat ifrån tro till tro: som det är skrivet, De rättfärdiga skall leva med tro.

Hap. 2:4

18. För vredet av Gud är uppenbarat från himlen emot all ogudaktighet , och orättrådighet av människor, som håller sanningen i orättfärdighet.

[Acts 17:30]

19. Därför att det som får bliva känd av Gud, är uppenbar i dem; för Gud har visat det till dem.

[Acts 14:17]

20. För de osynliga ting av honom ifrån skapandet av världen är klart sett, blivande förstådd av tingen som är gjorda, även hans eviga styrka och gudomlighet; så att de är utan förlåtelse:

 

21. Därför att det när de kände Gud, de lovprisade honom inte

Jer. 10:14

22. Tillkännagav sig själva att vara visa, de blev dårar;

 

23. Och ändrade äran av de ofördärvade Gud till en avbild gjord likt till fördärvad man, och till fåglar, och fyra-fotade odjur, och krypande saker.

Ps. 106:20

24. Varför Gud också gav dem upp till orenhet, genom lustar av deras egna hjärtan, att vanära deras egna kroppar mellan sig själva:

1 Kor. 6:18; Lev. 18:22

25. Vem ändrade sanningen av Gud till en lögn, och dyrkade och tjänade människan mer än Skaparen, som är välsignad för alltid. Amen.

1 Thess. 1:9 · Jes. 44:20

26. För denna orsak Gud gav dem upp till usla tillgivenheter. För även deras kvinnor ändrade den naturliga användningen till det som är emot naturen:

Lev. 18:22; Eph. 5:12

27. Och likaledes också männen, lämnar den naturliga användningen av kvinnan, bränd i deras åtrå en mot en annan; män med män arbetar att det är olämpligt , och mottager i sig själva den ersättning av deras misstag som möttes.

 

28. Och samtidigt som de gjorde icke tycke att behålla Gud i deras kunskap,  Gud gav dem över till ett fördömt sinne, att göra dessa ting som är inte lämpliga:  

 

29. Bliva fylld med all orättrådighet, föräktenskaplig sex, ondska, girighet, elakhet; full av avundsjuka, mord, debattera, bedrägeri, svek; viskare,

 

30. Baktalare, hatare av Gud, illvillig, högmodig, skryt, uppfinnare av onda ting, olydiga till föräldrar,

 

31. Utan förstående, löfte-brytare, utan naturlig tillgivenhet, oförsonlig, obarmhärtig:

 

32. Vem, känner domen av Gud, att de som anförtror sådana saker äro värd av döende; inte bara göra det samma, men hava glädje i dem som gör dem.

 

 

(Romarna 2)

 

1.DÄRFÖR du är oförlåtlig, O människa vem som någonsin du äro, som dömer: för däri du dömer en annan, du fördömer dig själv; för du som dömer, gör de samma saker.

[1:20]

2. Men vi äro säkra att domen av Gud äro enligt till sanning, emot dem som anförtror sådana saker.

 

3. Och tänker du det här, O människa, som dömer dem som gör sådana saker, och gör det samma, att du skall undkomma domen av Gud?

 

[Ords. 11:21]

(Romarna 3)

 

23: För alla hava syndat, och kommen kort av glädjen av Gud;

 

[2:38]

(Romarna 6)

 

23. För avlöningen av synden är döden: men gåvan av Gud evigt liv, genom Jesus Kristus vår Herre.

 

Gal. 3:22

(Romarna 10)

 

9. Ty om du skall bekänna med din mun Herren Jesus, och skall tro i ditt hjärta att Gud hava uppväckt honom ifrån döden, du skall bliva frälst.

Apg. 8:37

10. För med hjärtat, människan tror på rättrådighet; och med munnen, bekännelse är gjort till frälsning.

 

13. För vem-som-någonsin skall kalla uppå namnet av Herren skall bliva frälst.

Joel 2:32

 

 

(2 Korintierna 5)

 

10. För vi måste alla visa oss framför domedagen sätet av Kristus; att allesammans får mottaga sakerna gjorda i hans kropp, enligt vad han har gjort, antingen det blir gott eller ont.

Rom: 14:10 · Gal. 6:7; Ef. 6:8

 

 

(Efesierna 2)

 

8. För av nåd är ni frälsta, genom tro; och det inte av er själva; det är gåvan av Gud:

[2 Tim. 1:9] · Rom. 4:16

9. Inte av gärningar, för att ingen människa skulle skryta.

 

 

 

(Filipperna 2)

 

5. Låt ditt sinne vara i dig, som var också i Jesus Christus.

[Matt. 11:29]; Joh. 13:15

6. Vem, blivande i formen av Gud, tänk det inte rån att vara jämnstalld med Gud.

Ef. 3:9

7. Men gjorde sig själv av inget rykte, och tog upp på honom en sorts tjänare och var gjord i likheten av människan.

 

8. Och bliven funnen i utseende som en människa, han förödmjukade sig själv, och blev lydig tills döden, även döden på korset.

 

9. Därför Gud också har högst upphöjt honom, och givit honom ett namn som ar över varje namn:

Ps. 68:18; Apg. 2:33 · Hebr. 1:4

10. Det vid namnet av Jesus varje knä borde böjas, av i himmelen,  och på jorden, och under jorden;

 

11. Och varje tunga borde erkänna att Jesus Christus är Herren, till äran av Gud Fardern.

Jes. 45:23; Joh. 13:13; Rom. 14:11

 

 

(Paulus första brev till Timoteus - Se Svenska Reformations Bibeln)

 

 

 

(Hebrèerna 9)

 

27. Och som det är fastställt till människor en gång för att dö, men efter det här domedagen.

 

Gen. 3:19

(Hebrèerna 10)

 

14  För med en offergåva han har perfektat for alltid dem som är sanktifierade.

 

 

 

(2 Petrus 3)

 

9. Herren är inte slapp angående hans löfte, eftersom några människor räknar slapphet; men är tålmodig mot oss, inte villig att någon borde fögås, men att alla borde komma till ånger.

Hab. 2:3 · Jes. 30:18 · [Rom. 2:4]

10. Men dagen av Herren vill komma som en tjuv på natten; i det vilket himlarna skall passera bort med ett mäktigt oväsen, och himmlakropparna skall smälta med glödande hetta, jorden också och arbetena som äro däri skall bliva uppbrända.

Matt. 24:43

11. Seende då att alla dessa saker skall bliva upplösta, vad för slags personer borde ni vara i alla heliga samtal och gudfruktighet,

 

12.  Sökande efter och skyndande till den kommande dagen av Gud, varpå himlarna brinner skall bliva upplösta, och himlakropparna skall smälta med glödande hetta?

 

 

 

(Johannes första brev - Se Svenska Reformations Bibeln)

 

 

 

(Uppenbarelse 20)

 

15. Och vem som någonsin var inte funnen skriven i boken av livet var kastad in i sjön av eld.

 

19:20

(Uppenbarelse 21)

 

8. Men den rädda, och otroende, och den avskyvärda, och mördare, och otucktiga, och trolllkarlar, och avgudadyrkare, och alla lögnare, skall hava sin del i sjön som brinner med eld och svavel: som är den andra döden.

 

Gal. 5:19 · 20:14

 


Exakta ord för ord oversätting från den engelska King James Bibeln (KJV) från 1611.  Detta arbete är pågående.

 

Given to Swedish speaking people for the purpose of the Lord's Great Commission. May the Lord Jesus Christ Bless the reader and the work. 

 

This is a word for word translation from the English KJV (1611), the Bible that, coupled with God's power, once made great and powerful churches throughout Europe and America.  The Christians of these times sent unprecedented numbers of evangelistic missionaries throughout the World which resulted in great numbers of fruit bearing Christians. It's accuracy and power has never been equaled nor surpassed in any translation, not lacking the claims and great efforts of well educated scholars, and it's reliable majority manuscript source avoids the common Egyptian-Alexandrian critical text (ct) of the post 1881 Westcott influences that has corrupted most every translation thereafter.  Although this translation will be attacked, hated, spoken evil of by intellectual scholars possessing great credentials and position it, being the Word of God, will be adored by those born-again-Saints for whom it contains the true word and salvation of our Lord Jesus Christ, the source of unspeakable joy with eternal promises.

As in the KJV, the Words of Jesus Christ are in red. Italic type in the text indicates words that are not found in the original languages, but are needed for clarity in English or Swedish. SMALL CAPITALS in the New Testament text indicate quotations from the Old Testament.  The covenant name of God in the Old Testament, represented by the Hebrew consonants, YHWH, is translated “Lord” or “God” using capital letters as shown.  Words in [brackets] are inserted for translational accuracy.  (Text Not copyrighted / Donors Anonymous)

 

This partial Swedish Bible Translation was done by Lillemor K Barrett for the benefit that her family, friends and people of Sweden could be saved and could join her in Heaven.   Lillemor was born April 17, 1945 in Karlstad, Sweden, accepted Jesus Christ as her savior in 1987, lived on Johns Island, SC and went to her Lord on January 23, 2011.  Lillemor continues to speak to the people of Sweden through the words of her Lord and through the many Gospel tracts she had distributed.

 

A KJV on line source may be found at: http://www.hti.umich.edu/k/kjv/

Recommendations and volunteer translation assistance may be considered via email to:  Tobin Barrett

 

Completed portions:

6-29-2003  Hebrews 10:14

6-30-2003  Philippians 2:5-8

7-1-2003  Philippians 2:9-11, John 10:7-10

7-2-2003  John 10:11

7-3-2003  John 10:12

7-4-2003  John 10:13-20

7-6-2003  John 10:21-24

7-17-2003 Psalm 53:1-6

7-21-2003 John 14:1-7

7-22-2003 Romans 3:23, 6:23, 10:9-10; John 3:1-15

7-23-2003 John 3:16-18

7-24-2003 John 3:19-24

7-28-2003 John 10:25-33

8-5-2003  2 Peter 3:9-12, Matthew 24:35-39,42

8-8-2003 2 Cor. 5:10, Hebrews 9:27, Luke 13:3,  Matthew 7:13, Luke 19:10

8-29-2003 Mat. 11:28-30, Acts 3:18, Ephesians 2:8-9, Revelation 20:15, 21:8

Initial completion of “ARE YOU READY FOR THE JUDGMENT” tract at: www.wtlministry.org/tracts/ardufardig.pdf  (MS Publisher format: www.wtlministry.org/tracts/ardufardig.pub)

8-30-2003 Corrections & reference insertions through John 3:24

8-31-2003 Reference insertions through Rev. 21:8

9-1-2003 Corrections through Rev. 21:8, John 1:1-16

9-6-2003 John 1:17-51; Conformed all text to KJV 1611

9-7-2003 Corrections John 1:17-51; Lev. 18:22; 20:13; Rom. 10:13

9-8-2003 Lev. 26:18-21; John 2:1-10

9-9-2003 John 2:11-15

9-10-03 John 2:16-21

9-12-03 John 2:22-25; 4:1-10

9:24-03 John 3:25-36

9-28-03 John 4:11-24

10-2-03 John 4:25-30

10-7-03 John 4:31-35

10-8-03 John 4:36-50

10-9-03 John 4:51-54

10-14-03 Rom. 1:1-9

11-03-03 Rom 1:10-26

11-11-03 Rom. 1:27-33; 2:1-3

12-1-03 John 5:1-16

12-2-03 John 5:17-22

12-3-03 John 5:23-47

12-29-03 John 6:1-21

12-30-03 John 6:22-27

1-18-04 John 6:28-51

2-15-04 John 10:34-38

2-23-04 John 6:52-54

3-7-04 John 6:55-71

3-28-04 John 7:1-4

Verses completed in John: 327 of 879

Verses completed in Romans: 8 of 433

Total verses completed: 410 of 31,273

 

Next planned translation::

The completion of John & Romans

Rev. 20:10-14, 21:1-7, 22:1-21

 

 

Back to www.wtlministry.org